Idag har min klass tillsammans med allmänt knasigt väder varit på vår första och sista utflykt. Massa geografiska viktigheter skulle vi lära oss, men jag tittade mest på blommorna. Och förklarade vad sedimentära bergrunder är för något. För det kan jag!

Detta har jag fått se mycket av idag, och det med glädje. Och när jag får hjälpa till är jag den första att skina upp i ett leende, och det får det bara att klia extra mycket i fingrarna efter min alldeles egna Volvo. Snart. Snart så...!

Efter timmar av Nickelodeon, lite tacos, tre filmer och ostbågar har flickorna jag passar somnat och jag ligger ensam i soffan, halvt frusen och med trötta ögon. Det enda jag kan tänka på är min pojkväns varma famn och hans pussar på min kind. Så trots att jag fryser, blir jag lite varm inombords och ler lite.

Jag sover gott, jag äter bra och jag dricker litervis med vatten och ändå ska jag drabbas av äckelhuvudvärk FEM dagar i rad. JOMENJAGTACKARJA!
Nä, nu ska jag städa och sen duscha innan jag sticker till Louise ikväll och har det mys. Haj!

Som jag önskar att du inte var någon annanstans än här.

Sent inatt sa älsklingen till mig att lägga ut nycklar på nåt bra ställe, så att han skulle kunna komma och väcka mig i morse. Och det gjorde han, med de mjukaste kyssarna och godaste mackorna. Min prins. Finast i världen, min Henric  

Utöver jättefina rosor fick jag en jättefin 19årspresent av min pojkvän. Henric har snappat upp att jag skulle behöva minitänger och ståltråd till mitt smyckesmakeri. Jag fick det, lite pärlor och örhängeskrokar. Och allting i en stor förvaringsbox med flera olika fack i. Mina ögon tårades så glad jag blev, men det allra roligaste var nog att Henke inte trodde att jag skulle bli SÅ glad. Älskade människa!

Snart ska jag krypa ner i min säng där min syster redan ligger och sover. Lilla skruttsyster, för elva år sedan var du bara värkar i mammas mage som sedan blev världens bästa födelsedagspresent.
I morgon fyller jag 19 och min syster 11, whoop!

Drog på mig mina nästintill ett år gamla converse och gick ner till min brygga. Här trivs jag.

Jag har en del saker som är typiskt mig, enligt mig själv. Sen vad andra tycker utmärker mig får jag göra en undersökning av senare.  Här är ett urplock av mina underbara syndrom. 

Jag börjar gärna lyssna på en artist som jag aldrig lyssnat på förut, och så lyssnar jag sönder alla dennes låtar, och sen lyssnar jag förmodligen aldrig på dennes musik igen. Klockrent Ylva.

Jag biter på naglarna och har gjort det så länge jag kan minnas. Det var ett tag som jag inte bet alls, och då var mina naglar riktigt fina, och nu försöker jag hålla fingrarna från munnen, jag vill ha fina naglar till studenten!

Jag är värdelös på att städa. Sämst i världen tror jag. Eller när jag väl städar så blir det välgjort och jättefint, men för det första så tar det hundra år innan jag bestämmer mig för att städa, och sedan tar det hundra år för mig ATT städa, för jag hittar alltid saker som "jag bara måste fixa" eller "bara måste visa mamma". Typ sy om en tröja kan plötsligt bli skitviktigt och ändå sluta med att den hamnar i papperskorgen. Ylva i ett nötskal.

Jag tycker att jag är jättefin i snygga jeans, ett snyggt bälte och en right skjorta, men jag tycker att det är snudd på obekvämt att ha på sig, och skrynklar sig och har sig, så det brukar sluta med att jag drar på mig en hood över de snygga jeansen istället och låter skjortan hänga i garderoben.

Jag älskar människor jättelätt, och blir på så sätt ofta besviken och sårad. Men alla förtjänar att bli älskade tills de visar på motsatsen, tycker jag.

Minst en gång i veckan tänker jag "åh, nu ska jag ta en lååång vaaarm dusch" och sen står jag där, utanför duschen, ren och fin, tio minuter senare, för att jag hade tråkigt. Jag har blivit så dålig på att duscha länge.

Jag har blivit en riktig plattångs-torsk. Plattar håret hela tiden!

Jag älskar Henric så mycket att det känns lite som en obotligt sjukdom, världens mest underbara sjukdom dock, som jag aldrig någonsin vill tillfriskna ifrån. Så länge jag får vara med honom är jag gärna sjuk hela livet.

När jag har köpt nytt smink så sminkar jag mig gärna länge och alldeles för mycket för att testa allt ordentligt. Ut ur bandrummet går en fjortisversion av mig. Senast förra veckan köpte jag smink och skrattade högt åt mig själv när min testrunda var klar.

Ibland får jag för mig att skriva jättelånga inlägg som inte var planerade att vara så långa från början. Tanken var att det skulle vara roliga, kanske lite intressanta, men de slutar oftast med att bli superduperlånga och fullkomligt ointressanta för en utomstående. Jag tänkte att ett exempel var på sin plats, och här över finns ju ett. Härligt.

Med ytterst lite hjälp av min älskling bytte jag ett helt däck själv idag. Sen körde vi till Statoil och fyllde på luft i alla fyra däcken, och även det fick jag göra själv. Nu är jag stolt och mallig och kommer utan problem kunna bli bilägare så fort körkortet har landat i min plånbok.