Sedan jag slutade har jag hunnit äta, plugga onödigt mycket svenska två veckor innan prov, gått ut med Henkes hund och tagit en tupplur. Det på två timmar. Och nu ligger jag bredvid min tupplurande pojkvän och funderar på vad jag ska ha på mig ikväll. It will take a lot to take me down and I feel superior!

Jag städade mitt rum idag och bäddade rent i min säng. Det är inte ofta jag gör båda samtidigt. Och nu är jag hos älsklingen så att sova i rena rutiga lakan får vänta. Inatt sover jag i rena stjärnprydda lakan istället. Haj!

Produktiv dag, minst sagt. Jag har i allafall anlänt hos F och V för star wars mys ikväll. Känns bra att de är intresserade av något som tilltalar mig också. Och sushi står på menyn, detta blir ju inte bättre!

Jag har varit så glad idag. Jag har burit mitt finaste leende hela dagen och bara tänkt på hur bra jag har det och vilka fina människor jag har omkring mig. Men nu hugger den mörka verkligheten efter mina hälar. Jag försöker springa iväg med snubblar över mig själv. Jag vill inte börja tvivla igen, jag trivs så bra med att vara som jag har varit nu, lycklig, hoppig och jättejobbigt glad. Snälla, lite till.

Fick lite snabbt reda på att jag ska jobba i eftermiddag så jag var tvungen att slänga ihop en snabb lunch. Det fick bli en hel avocado, lite andra grönsaker och tonfisk. Seriöst det godaste jag ätit på länge. Åhhh.

Jag har aldrig träffat någon som är så bra på att sova som min pojkvän är. Han kan sova hela natten, vara svår att väcka, gå upp och äta frukost/lunch och sedan gå och lägga sig igen och sova i snitt fyra timmar till. Min fina älskling med så mycket sömn att ta igen. Han ligger bredvid mig just nu och drömmer, förmodligen om bilar då han har ett litet leende på läpparna. Jag skulle kunna titta på honom föralltid. Han är så himla fin.

Ungefär såhär ska jag spendera min förmiddag och i eftermiddag drar jag med pojken för att spela laserdome med Stina och flera för att fira Stina som fyllde nitton i måndags. Jag är livrädd för laserdome...

Idag hade jag en halvtimmes lektion. Muntligt prov i tyska. Kan bli spännande att se hur det gick, fick total hjärnsläpp på en fråga, måste sett ut som en dum svensk...

När jag var klar med tyskan hoppade jag på bussen hem till Henric och kröp ner bredvid honom. Han sov fortfarande vid nio när jag kom dit, full förståeligt. Det kan förresten vara bland det bästa som finns, krypa ner bredvid den man älskar mest när denne sover. SÅ. Jäkla. Mysigt.

Han skrev:

"Jag kan fan bära dig upp och ner när du inte orkar stå själv babe!"

Do I have to tell anyone I'm never ever letting go?